Uttalsarkivet

Uttalsarkivet har vuxit fram parallellt med att jag lärt mig och tagit till mig basprosodins principer. Jag saknade själv ett bildbaserat material när jag började med uttalsundervisning, och övningarna har skapats och modifierats utifrån behovet i klassrummet och hos den enskilda eleven.

Uttalsarkivet innehåller övningsblad och magnetbilder för klassrumsundervisningen, och kan börja användas redan vid första lektionen i svenska. Många av övningarna går ut på att medvetandegöra och träna in basprosodin, vilket i princip alla elever har nytta av, men det finns också övningsblad för individuell träning vid mer specifika uttalssvårigheter.

Vidare ingår ett antal memoryspel som är lämpliga att använda med enskilda elever eller i mindre grupp, för att automatisera en inlärd uttalsdetalj. Det finns övningar för varje enskilt vokalljud och för många av konsonantljuden, från att hitta ljudet i munnen till att använda det ledigt på meningsnivå.

Hela materialet genomsyras av basprosodi som undervisningsstrategi, och följer en speciell färgkodning för att eleverna ska känna igen sig i övningarna och lära sig tolka markeringarna:

Svart: Själva texten.

Grön: Betoning – gröna ringar runt betonade ord, eller gröna streck och bågar som markerar betonade/obetonade stavelser.

Röd: Långa ljud – röda streck under motsvarande bokstäver i texten.

Blå: Övriga uttalsmarkeringar som man vill fokusera på, t ex strykning av ljudlösa bokstäver i texten. Blå markeringar förekommer endast sparsamt i materialet, eftersom det finns så många regionala, individuella och kontextuella uttalsvarianter. Men i klassrummet kan man förstås komplettera med blått om man vill.
uttalsarkivet

Tanken är att läraren ska kunna använda samma färgkodning för att stötta uttalet närhelst det behövs i undervisningen, till exempel när klassen skapar egna texter på tavlan, eller när ett nytt ord presenteras.

Uttalsarkivet är just ett arkiv, där man kan beställa de delar man behöver. Vissa övningar är mer grundläggande än andra, men det finns ingen given ordningsföljd mellan dem. För en lärare kan det kännas rätt att börja med ordbetoning, medan en annan lärare, som själv känner sig lite osäker på betoning, kan börja med en övning där man lyssnar efter vilket vokal- eller konsonantljud som är långt. Elevernas språkliga nivå kan också få påverka valet av övningar.

Själv brukar jag ägna den allra första lektionen åt att gå igenom de långa vokalljuden. Under lättsamma former tar vi reda på vad som händer om vi ändrar läpparnas rundning, tungans läge eller graden av käköppning, och vi använder även händerna för att illustrera artikulationen. Eleverna får då en konkret modell för hur vokalerna bildas och på vilka sätt de skiljer sig från varandra, och med ett övningsblad och en ljudfil kan de träna vidare hemma. När vi sedan går vidare med basprosodiska övningar har vi visuella verktyg för att hitta rätt bland vokalljuden. En enkel handgest kan då räcka som påminnelse vid vokalförväxling.

Av konsonantljuden är det framför allt ng-ljudet som är bra att demonstrera tidigt, helst innan eleverna har hunnit bekanta sig med det i skrift, för att undvika ett stavningstroget uttal.

Uttalsarkivet utökas i takt med att nya övningar tillverkas och provas ut. Materialet kan än så länge endast beställas i samband med mina föreläsningar. Kontakta mig gärna om du vill veta mer.

 

« Tillbaka