Om uttalsundervisning

Det finns många varianter av svenskt uttal. När man lyssnar på olika talare kan man ofta avgöra om de kommer från exempelvis Gotland, Polen, Frankrike eller Göteborg, och vi är många som upplever denna uttalsvariation som charmig och intressant.

Ofta är det variationer i språkmelodin som ger ledtrådar om talarens ursprung, men även sättet att artikulera vissa språkljud bidrar till dialekten eller brytningen. Lyssnaren ”ställer in sig” på talarens svenska och kan förhoppningsvis helt koncentrera sig på innehållet i det som sägs. Ett sådant uttal kan vi kalla lyssnarvänligt.

Men vad händer om lyssnaren måste anstränga sig för att känna igen orden och förstå budskapet, trots att det är flytande svenska som talas? Jo, samtalet riskerar att avbrytas av upprepade omfrågningar, missförstånd eller gissningar, och lyssnaren kan ha svårt att fokusera på vad talaren egentligen har att säga. Vilken vinst för båda parter om sådana uttalsbrister går att reparera och förebygga!

Syftet med uttalsundervisning är alltså inte att ta bort de drag som antyder varifrån talaren kommer. Istället gäller det att lyfta fram de faktorer i uttalet som lyssnaren behöver för att snabbt och lätt kunna förstå vad som sägs. I svenskan är betoning av rätt stavelser en av dessa faktorer. För att hjälpa eleverna med betoningen kan man med fördel använda basprosodi som undervisningsstrategi. Basprosodi handlar om att betona rätt stavelser genom att förlänga rätt ljud i dessa stavelser. Denna strategi har visat sig vara mycket effektiv i andraspråksinlärningen.

 

Modell över svenskt uttal och vad som bör prioriteras i undervisningen »

Principer för svensk basprosodi »

Basprosodiska verktyg »

Basprosodi som stöd för stavning »