Basprosodiska verktyg

Om man har svenska som modersmål eller lär sig språket under barndomen kommer basprosodin i regel av sig själv. För vuxna inlärare är det svårare, och de behöver oftast uppmärksammas på betonings- och längdförhållandena i talet. Detta kan påbörjas redan vid första lektionen i svenska, eftersom det varken kräver ordförråd eller läs- och skrivkunskaper.

Under övningarna i basprosodi gäller det att läraren överdriver betoningen och ljudlängden, och upprepar yttrandet många gånger. Eleverna får då chans att upptäcka och ta till sig basprosodin. Sedan behöver de härma många gånger för att vänja sig vid att själva åstadkomma det nya betoningsmönstret.

Visuellt stöd kan ges i form av en handgest för långa ljud och en större kroppsrörelse för betoning. Läraren kan också visualisera ordbetoning genom att med höger pekfinger ”hoppa och stanna till” på vänsterhandens fingertoppar. I skriven text kan färgkodade markeringar användas för att tydliggöra basprosodin. Som lärare får man helt enkelt prova sig fram för att hitta de verktyg som passar elevgruppen och en själv.

När eleverna fått dessa verktyg kan hela språkundervisningen fortsättningsvis kryddas med uttalsinslag genom att läraren tar för vana att till exempel
-   ringa in betonade ord och stryka under långa ljud när något har skrivits på tavlan
-   fråga eleverna vilket ljud som är långt när de hör ett nytt ord
-   påminna med en handgest som känns igen från uttalsövningarna
-   göra en gemensam uttalsövning av en mening som just visat sig vara svår för någon att uttala
-   vid behov påminna om sambandet mellan långt konsonantljud och dubbeltecknad konsonant

Om eleverna redan tidigt lär sig att lyssna efter betoning och långa ljud, lär sig tolka och följa uttalsmarkeringar i texten och får stöttning genom påminnelser och uppmuntran är chansen stor att uttalet snabbt blir lyssnarvänligt. Men det går också att förbättra ett svårförståeligt uttal hos personer som har pratat svenska länge. Det kräver bara lite mer ansträngning.

 

« Tillbaka