Basprosodi som stöd för stavning

Den lärare som tar till sig pedagogiken med basprosodi kan också lättare förklara fenomenet dubbeltecknad konsonant. Låt oss jämföra följande två regler:

1. Konsonanten dubbeltecknas efter kort vokal.
2. Konsonanten dubbeltecknas om den är lång.

Regel 1 är delvis sann, men den behöver kompletteras med ”dock endast i betonade stavelser”. Annars skulle orden polis, fjäril och karamell skrivas ”pollis”, ”fjärill” och ”karrammell”. Det finns ju totalt fem korta vokalljud i orden, och regeln säger att dessa ska följas av dubbeltecknad konsonant.

Att lära sig lyssna efter korta vokaler är alltså inte särskilt meningsfullt, om man inte är medveten om betoningen. Dessutom kan det kännas ologiskt att stavningen av konsonanten ska påverkas av vokalens längd. Denna koppling kan dock förklaras av det uttalsförhållande i svenskan som kallas komplementär längd. Begreppet innebär att betonade stavelser innehåller ”lång vokal + kort konsonant” eller ”kort vokal + lång konsonant”.

Regel 2 ger en enklare och bättre förklaring. I ord som karamell, pussel och sommar finns det nämligen långa konsonantljud, som dubbeltecknas. Ännu bättre hade det förstås varit om även långa vokalljud hade stavats med två bokstäver – poliis och fjääril – men vi får nöja oss med att det är konsonantlängden som syns i skriften. Och om eleverna tar till sig undervisningen om basprosodi lär de sig att lyssna efter långa ljud, såväl vokaler som konsonanter.

Vid traditionell läsinlärning på lågstadiet har man tagit fasta på att utifrån vokalens längd och klangfärg avgöra stavningen av efterföljande konsonant, enligt regel 1. För svensktalande barn, som har den komplementära längden automatiserad i sitt uttal, och som behärskar den ibland hårfina skillnaden i klangfärg mellan ”lång” och ”kort” vokal, kan denna pedagogik vara berättigad. I andraspråksundervisningen är det emellertid mer framgångsrikt att tala om komplementär längd som ”lång vokal eller konsonant” än som ”lång eller kort vokal”, både när det gäller uttal och stavning.

För mig blev det en aha-upplevelse att upptäcka basprosodin och dess samband med stavningen. En artikel som hjälpte mig att befästa de nya insikterna och som jag gärna rekommenderar är Dags att skrota ”lång och kort vokal” inom svenska som andraspråk, skriven av Bosse Thorén.

 

« Tillbaka